När jag började utforska digital porträttkonst, stötte jag snabbt på valet mellan pixel-baserade (raster) och vektorbaserade penslar. Medan vektorbaserade penslar har sina egna fördelar - de är skalbara utan förlust av kvalitet, perfekt för illustrationer och logotyper - så fann jag att pixel-baserade penslar, särskilt de som emulerar känslan av en traditionell blyerts, helt enkelt passade bättre för min stil och min process att skapa porträtt.

Känslan

Det handlar inte bara om estetik. Det är en känsla. Med en pixel-baserad pensel får jag, precis som när jag ritar med en riktig blyerts, den mjuka övergången mellan skuggor. Och just den subtila texturen skapar en känsla av organisk realism som jag har svårt att återskapa med vektorer. Vektorer tenderar att bli för skarpa och perfekta, vilket kan få porträttet att kännas lite sterilt och artificiellt. Något jag vill unvika.

Porträtt gjort på iPad Pro 11" med Apple Pencil

Dessutom ger pixel-baserade penslar mig en intuitiv känsla av kontroll som jag uppskattar. Jag kan enkelt bygga upp lager av skuggor och ljus, skapa subtila variationer i linjer och få en mer levande och dynamisk känsla. Det är som att rita på papper, men med den extra fördelen av att kunna ångra misstag och experimentera fritt.

Vektor

Visst, vektorbaserade penslar kan vara kraftfulla verktyg, men för mig, i jakten på att fånga det mänskliga uttrycket och den unika känslan av ett porträtt, så är den pixel-baserade blyerts-liknande penseln oslagbar. Det är min hemlighet för att skapa digital konst som känns äkta och levande.